Jag gillar att va naturlig. Liksom utsidan; jag använder inte foundation, inte flera lager smink liksom. Jag gör bara inte de för.. jag vill visa hur jag är utan allt klet. Och.. jag kanske ser äldre ut än va jag är, och kanske inte klär mej i samma stil som andra. Men, de är bara som jag är. :) Och jag är glad över att jag typ ''vågar va'' den jag är, för de är man absolut bäst på.

Vissa gillar att sminka sej väldigt mycke, klä sej lite utmanande, blondera eller platta eller nåt sånt me håret. Jag är inte den kaxiga typen. Jag är inte den som liksom.. drar åt mej popularitet eller uppmärksamhet, eller nåt sånt.

Såklart får jag vissa nackdelar. Jag är inte den populära. Jag är inte heller den snyggaste, enligt dom flesta. Men.. jag är glad att jag är mej själv. :) Jag är mycke hellre i bakgrunden och får dom här nackdelarna men satsar på naturlig skönhet och personlighet än något annat.

Och.. sen finns de ju faktiskt en person som älskar mej för den jag är. (såklart många men den här ska uppmärksammas!) Och, de är en kille. Som inte valde nån som är lika dom andra, kurvig, snygg, snygg klädstil, sminkad och fixad till max utan.. som valde mej. :')

Och som en observation och ett avslut på de här inlägget så säjer jag bara att de här inlägget är inte riktat mot nån speciell alls, utan allmänheten i övrigt. Så, tänk på enbart mej när ni läser de här och ingen annan. För de här är skrivet bara för mej och inget riktat att de är dåligt att blondera håret, eller va populär. Utan.. ta de som de står och inga baktankar. :)