Tog mig bara en funderare och texten är baserad på egna erfarenheter.

 

Det finns i stora drag två typer av killar. Det finns killar och det finns gentlemän, som i fint språk haha. De flesta jag stött på eller som snarare stött på mig, är typ 1-killarna. Allt i från verkligheten till meddelanden på internet, facebook osv har jag mött på dessa. Är ganska trevliga i början, frågar och pratar, men sakta men säkert börjar det här sexistiska, ett jävligt grovt flirtande i mild grad. I kanske 98% av alla fallen söker den här typen av kille ett ligg som är glömt efter ett par dar. Ett helt vanligt engångsligg helt enkelt. 

Typ 2 - gentlemännen. Dom som ser tjejen, lär känna henne, behandlar henne me varsamhet, bryr sig om och tänker tanken på hur det skulle funka att ha ett stadigt förhållande me just henne. 

 

Sen kommer vi till oss tjejer. Här finns det även två typer av tjejer. Tjejerna och tjejerna, kallar jag dom. Typ 1 - tjejerna som hakar på de här flörtandet, flörtar tillbaks, lutar sig mer och mer mot det sexistiska tillsammans med killen som till slut leder till ett ligg som i sin tur är glömt om ett par dar.

Sen finns det typ 2-tjejerna. Dom som vill skriva/prata ett tag (minst ett par veckor), bli bjuden på en dejt eller bli bjuden hem till killen, ha en trevlig kväll (observera trevlig som ordets betydelse är, inte det du nu tänker på om du är av den föregående typen), lära känna och analysera. Vilket kan leda till flera sms/mer prat, fler träffar och till slut ett stadigt förhållande. Ett förhållande man jobbar för, i med/-och motgångar. 

 

Jag kan på rak arm säja att jag är en (i detta fall) typ 2 - tjej. Sen vill jag också säja att jag respekterar båda typer, det är absolut inte dit jag vill komma. För jag tycker man ska få det man söker, då mår man bra och man har nått målet. Engångsligg eller förhållande, shitthesame så länge du mött någon som söker samma som du själv.

Men, snälla grabbar och tjejer.. lär er skilja på dom här typerna av personer! Jag kan som tjej säja att du som kille märker direkt vilken typ av tjej du pratar med och det gör du även som tjej. När du känner vilken typ av person du mött, tänk efter vad du söker och vilken typ av person du är. Enkel matematik; 1+1, 2+2. Är du som tjej inte det killen söker, provocera inte och försök locka fram en sida som bara inte finns. Respektera och gå vidare tills du hittar killen som söker samma som du. Då kan man säkert tycka; ja, varför säjer man bara inte ifrån till den personen att "nej sluta, jag söker inte ett förhållande" eller "nej du, jag söker inte ett ligg". Och ja, det klart man kan säja det. Det har jag fått gjort otaliga gånger! Men, det jag vill nå fram till är att jag tycker verkligen inte det ska behövas. Man ska inte behöva utsättas för en flirt som signalerar nåt man absolut inte söker, för sånt framgår vilken typ av person man är väldigt väldigt snabbt. Det handlar om personkemin, personens sätt att bete sig osv. Menar inte heller att man ska analysera och granska personen in till döddagarna, men u know what I mean. Individen, personkemin, beteendet. Tre nycklar till hur personen är och vad den söker. 

 

♥+♥

♥

Om exakt en timme kliver vi in på ett nytt år. Ta till vara på den här timmen av 2012 och reflektera över året, vad du vill uppnå nästa år och bara njut av känslan av att snart gå in på ett nytt år. 

 

Jag har lärt mig så otroligt mycket och varit med om ännu mer det hår året. 

Året började med en befrielse när jag låg på operationsbordet på Umeå Universitetssjukhus och sa farväl till mitt hjärtfel. Det gjorde mig till en helt ny människa. Har nog aldrig känt sån lycka, jag skrattade när jag låg på operationsbordet och ända in till narkosen gjorde sitt, haha!

Jag har träffat så många nya människor, förändrats och växt otroligt mycket som person och har verkligen haft ett bra år trots motgångar. Fått ta vara på tiden med min farmor och fick ett väldigt fint avslut med henne. Jag har utvecklat och stärkt relationer till familj och vänner och även träffat nya guldkorn. Lärt mig vilka som finns där när det verkligen gäller.

 

2013 för mig kommer bli ett år med en hel massa nya saker, can't wait!

-fyller 16 och får börja övningsköra, wiho!

-flyttar troligen hemifrån.

-söker till och börjar gymnasiet på en linje jag drömt om så himla länge att få gå! 

-går ut 9an och lämnar min underbara klass (sorgligt som bara den må jag säja..)

-massa skidåkning!

-hälsa på min moster i stora staden för första gången.

-åka på en härlig klassresa med klassen som en avslutningsgrej som kommer skapa många minnen

ja, listan blir lång.

Såklart kommer det komma motgångar även på detta år, men så mycket som jag lärt mig och mognat under 2012 kommer jag gå ännu starkare och friskare ur det.

 

Önskar alla en kanonbra kväll & ett gott nytt 2013! ♥

 

Hittade det här citatet här och fick mig verkligen en tankeställare. 

För det ligger verkligen en ren och skär sanning i citatet. Man får aldrig sluta tro på sig själv. Man får aldrig tappa sig själv. Tro mig, jag tappade mig själv under en period i livet och det var det värsta jag varit med om. Man har ingen koll på nånting, känner ingen tillit till andra eller sig själv och man är inte säker på nånting. Tappar man sig själv, tappar man allt. 

Det kommer motgångar, ibland fruktansvärda motgångar. Såna som man tror att man aldrig ska ta sig igenom för motvinden rent piskar en i ansiktet och man känner att man aldrig kommer orka ta sig igenom det. För att lösa det krävs din egen person, du. Det är bara du som kan ändra på saker och ting, du kan göra skillnad, du kan förändra. Du kan! 

Vänner och pojk/flickvänner kommer och går, men du lever alltid med dig själv. Se det som en bild; du går på en väg genom livet. Ibland går någon bredvid dig, ibland inte. Men oavsett när man tittar på den här bilden i livet så är Du alltid kvar. 

Du spenderar varje dag och varje känsla med dig, din egen person. Det är bara du som kan förändra, du kan göra skillnaden. För att göra detta krävs att du har ett sjuhelskottas självförtroende och självkänsla och det är varje människa värd. En äkta självkänsla som kommer inifrån, för det syns. Det lyser igenom allt mörkt.

Tro på dig själv, för om du inte gör det. Vem ska göra det då?

 

 

 

 

 

Det är svårt att förstå att du är borta. Det slår mig ibland att jag ska baka nåt som du tyckte om och gå & fika med dig. Men efter en stunds eftertanke så slår det mig att du finns inte längre där hemma. Jag vill kunna gå till dig och berätta om allt som händer just nu i skolan för du älskade att höra när jag berättade om det. Eller när jag berättade om hur jag har det där hemma med Troy, jakten & skidåkningen. Titta på skidskyttet med dig och småle åt hur koncentrerad en gammal människa kan vara. 

Det har snart gått 2 månader sen vi satt hos dig och du tog ditt sista andetag. Men omställningen kommer ta mycket längre tid än så.

 

Men jag vet att du inte vill att jag ska gråta över dig, jag vet att du tittar på mig/oss och finns med oss i vad vi än gör. Jag bär dig med mig på fingret och i hjärtat. Tänker ofta på vad du skulle velat att jag gjort i olika situationer och problem som uppstår. Jag vet att du vill att jag ska komma ihåg alla roliga saker vi hade tillsammans, när vi plockade blommor till midsommar och skrattade tills vi båda kiknade ute på altanen. 

Jag kan gråta över dig men jag vet att du inte vill det och du är här och torkar mina tårar. 

 

Du är saknad men kommer alltid finnas i våra hjärtan. ♥

Alla råkar nån gång i livet ut för att man tappar dom viktigaste personerna i sitt liv, utanför familjen alltså. När mattan rycks under fötterna på dig, gång på gång, person efter person. De är då du märker hur van du är att ha dom vid sin sida. När de som alltid varit så självklart, inte alls blir så självklart längre. När du blir lämnad på plattformen bland en massa människor som blir helt som nya för dig. När du inte vet vars du ska ta vägen längre, vars du ska va och vars du passar in och inte. För bland dom närmsta vännerna passar du alltid in och där känner dom dig utan och innan. 

De är då du uppskattar dom som stannat kvar. Dom som säjer, "nej, de är inget fel på dig" "klart jag finns för dig, de har jag alltid gjort och kommer alltid att göra" och dom som hör av sig när ingen annan gör de. 

De är svårt att vänja sig av vid att inte ha den där kanske stora och nära vänskapskretsen men du vänjer dig efter ett tag, bara du bearbetar de på rätt sätt. Tillsammans me dom som stannar kvar.

 

En fundering jag haft dom senaste veckorna och en situation som jag regisserat och spelat upp i mitt huvud. Just some psychology.

Jag har gjort många misstag i mitt liv. Speciellt när de gäller relationer. Jag har ofta hittat en vän/kille som jag antingen tagit hand om så jag själv så långt som bränt ut mig psykiskt. Kropp och själ har tagit slut och jag har inte orkat mer. Ellr så har jag själv behövt stöd och när jag väl lagt mig i knät så har han/hon försvunnit och jag ramlat med huvet rakt ner i golvet, fallit hårt. 

Båda scenarion har gjort att jag tappat fokuset på mig själv helt och hållet, har inte behövt stå på egna ben och sagt Jag klarar det här själv. Vingla runt bland vänner och pojkvänner och söka stöd, men åter falla såhär hårt. 

 

Jag har väldigt lätt att vara efterklok oxå, se allting klart när de väl är över och se.. va fan gjorde jag egentligen? Detta är en sån tid där jag ser alla som släppt taget om mig när jag behövt dom som mest ellr när känslorna väl börjar uppstå. Jag har helt enkelt inte stått me ett ben i deras knä och ett på jorden. Jag har legat totalt i händerna på den andre och släppt omvärlden.

Det har gjort att jag föll såhär hårt med båda ben och huvud och blivit sviken så inåt skogen. 

 

I en relation har jag lärt mig, får man aldrig tappa/glömma bort sig själv. Nu låter det som jag är rädd, men annars tappar man hela sig själv när man blir sviken. Att stå på egna ben är det absolut viktigaste som finns. Inte bara i relationer utan i hela livet.

Andas sin egen luft, låta sig leva helhjärtat och gå in för de man verkligen vill göra. Sätta sig främst i nästan alla situationer, vad som känns bra och tro på sig själv. Det är det som det handlar om.

 

Har funderat lite på hur jag uttrycker mig och visar vem jag är i bloggen. Och även hur andra uttrycker sig i den här bloggvärlden. Jag känner själv att jag kan vara väldigt ytlig ibland i bloggen, finns inte så mycke humor ellr variation. Ingen reality i de hela. Mest vad som vart positivt på dagen osv. Visst är de bra att va positiv och så, men vi har även dåliga dagar? Alla har, även jag. 

Bilder manipuleras och redigeras till dom blir perfekta. Defekter som vi har, talas aldrig om. T.a.b.u kallas de. Jag har massor av defekter, knepiga saker och konstigheter som dyker upp på mig dagligen men som aldrig kan skrivas om me en gnutta humor i de hela. 

Och allt de här ytliga visas ofta som jäkligt perfekt. Jag kan bli avis på andra som bloggar ellr facebook-updates som alltid har så perfekta liv. Hittar alltid på kul saker, formulerar sig så bra ellr som alltid umgås med "dom bästa".  

Men hur ser baksidan ut av de hela? 

 

Ändå har jag valt att inte ha en deppig blogg. Men ändå vill jag bli mer personlig, visa den här humorn som jag vet att folk uppskattar hos mig. Visa mer sidor hos mig och sätta lite guldkant på bloggen. 

De här är bara funderingar idag, men som imorgon kan bli handling. 

 

Sitter i sängen nu och tar en liten stund för mig själv. En stund att landa. Det brukar bli en stund att tänka, men denna gång en stund att landa. Landa från allt tänkande. Landa från all oro. 

Kommit oense med en väldigt viktig person vid min sida igår och hela natten, dagen och kvällen har legat som ett tjockt, oerhört tungt moln över mina axlar. En oro där man inte vet om personen kommer finnas vid ens sida mer, ryckas ifrån en. 

 

Så i den här stunden där jag får tid och ro att landa så tar jag ett glas O'boy. Öppnar sovrumsfönstret och ser vilket otroligt fint, rosa sken som ligger över byn utanför. Efter två riktigt.. pissiga dagar på sommarlovet, vänder jag. Ska få mig en god natts sömn, låta all oro flyta bort i takt med min insomning. Kliva över i drömmarnas värld för en stund.

Jag är av mitt hela hjärta så lycklig och glad jag kan bli, när jag tittar över axeln och ser min "mur" (som jag kallar de) me mina fina vänner, som står bakom mig i allt vad jag gör. Stöttar mig genom svåra beslut och frågor, genom alla glada stunder & gör mina kvällar/dagar, påminner mig om hur bra jag är när jag själv inte inser de. Som kan ge mig tårar i ögonen av hjärtelycka eller av skratt. 

Dessa är verkligen guldkorn bland alla jordens människor och som är handplockade till just mina. Där kemin stämt och där dom har blivit mina som alltid står vid min sida. 

Och de här är all min lycka över att Ni är just mina, hur ska jag föra över min tacksamhet till er? Om ord bara kunde beskriva kärleken till er så skulle de ändå inte va nog. 

 

---

Därför ska jag nu börja om. Starta om på nytt, duvet. Blogga mer, fota mer, finna inspiration, ta en ta-hand-om-mig-själv-dag i helgen, sova så mycket jag kan och äta så mycket god frukost på sängen jag bara orkar. :) Det här är livet. ♥

nu börjar jag om. ♥

29 stycken röstar ja = fin.

5 stycken röstar nej = ful.

Du var min vän, den bror jag aldrig hade och tusen saker till.

Tempusformen ändrades från är till var min vän.

Ett missförstånd som skakade min värld, raserade den i tusen bitar.

Dina nätter och mina tårar började flöda tillsammans som gav sorg & ilska.

En dag vill du ha mig tillbaks i ditt liv, min värld skakas om ännu en gång.

Hade aldrig kunnat föreställa mig att den dagen skulle komma, att det SMS'et skulle sändas.

Och jag har inget svar att ge längre.

Tänkte att eftersom jag är en funderare och en jävel på att skriva & bearbeta texter så varför inte lägga upp dom på bloggen!? :) Så nu kommer även ni att få ta del av mina texter, :)