Det är svårt att förstå att du är borta. Det slår mig ibland att jag ska baka nåt som du tyckte om och gå & fika med dig. Men efter en stunds eftertanke så slår det mig att du finns inte längre där hemma. Jag vill kunna gå till dig och berätta om allt som händer just nu i skolan för du älskade att höra när jag berättade om det. Eller när jag berättade om hur jag har det där hemma med Troy, jakten & skidåkningen. Titta på skidskyttet med dig och småle åt hur koncentrerad en gammal människa kan vara. 

Det har snart gått 2 månader sen vi satt hos dig och du tog ditt sista andetag. Men omställningen kommer ta mycket längre tid än så.

 

Men jag vet att du inte vill att jag ska gråta över dig, jag vet att du tittar på mig/oss och finns med oss i vad vi än gör. Jag bär dig med mig på fingret och i hjärtat. Tänker ofta på vad du skulle velat att jag gjort i olika situationer och problem som uppstår. Jag vet att du vill att jag ska komma ihåg alla roliga saker vi hade tillsammans, när vi plockade blommor till midsommar och skrattade tills vi båda kiknade ute på altanen. 

Jag kan gråta över dig men jag vet att du inte vill det och du är här och torkar mina tårar. 

 

Du är saknad men kommer alltid finnas i våra hjärtan. ♥