Något jag aldrig glömmer är snarare en person jag aldrig glömmer. Jag nämner inga namn men det är en person som sårat mej så grundligt en gång i tiden. Som bröt ner hela mitt inre totalt. Han fick mej på fall, satte sen krokben för mej och riktigt hånskrattade åt mej där jag låg samtidigt som han insåg att han gjort fel. Typ.

Jag la ut 2 månader på den personen och säkert 6 månader för att reparera mig och jag är fortfarande inte riktigt hel. Det finns en tjej till med i det här som själv har blivit så här sårad utav samma person. Jag är inte personen som hatar folk, jag kan bara inte hata någon. Men så arg, känslosam och nerbruten som jag blev då kunde jag inte annat än bara hata denna människa.

Jag lärde mej en stor läxa på denna människa så jag kan ju faktiskt tacka för att han gav mej chansen till något bättre och lärde mej en läxa. Men den läxan var tuff som krävde sån reparation.

Okej, det här blev väldigt personligt, men jag behövde bara vara ärlig.