Min förebild var min farmor och även min faster, eftersom hon är så lik henne. Min farmor ville alla väl, hon kunde säja nån gång att hon hade ont men sa alltid "det går över, finns dom som har de värre" och så pratades inte mer om de. Hon kämpade me 4 barn när hon blev änka kring 40årsåldern, tog körkort när hon va 50 (haha, ganska tuff ändå!) och ägde ett eget hus där hon bodde. (vilket även är mitt barndomshem) 

Hon knöt ihop släkten på min pappas sida, bjöd på mat ellr så samlades vi bara där nån gång en efter en för att fika & surra lite.

Hon va för de mesta glad & hade lätt för att skratta. Hon gav bort allt hon kunde och hjälpte så otroligt många som hade de svårt, från ungdom till gammal. 

Hon klandrade heller aldrig nån, hon kunde bli arg men aldrig att hon klandrade nån för nånting ellr pratade illa om nån. Visst var hon inte Guds lamm, de är väl ingen, men hon va speciell på de sättet.

De här är oxå en beskrivning på min faster som är så lik farmor. Hon är i dagsläget min förebild nu när farmor inte finns kvar här på jorden, men hennes personlighet och minnet av henne finns i oss alla. ♥

 

Sen ser jag upp till väldigt många som oxå är förebilder! De va så svårt att välja bara en av alla bra människor jag känner :(

Men ett ♥ till; min mamma, min pappa, mormor och min vän Rasmus.

Även ett ♥ till Mia Skäringer som länge har varit en förebild för mig och kommer alltid va.